Väte är avgörande i energiomställningen mot en koldioxidneutral värld. Väte har använts i årtionden inom traditionella sektorer som raffinaderier (för hydrering), petrokemikalier och gödningsmedel (ammoniak). Väte genereras vanligtvis genom ångmetanreformering (SMR) från naturgas (=grå väte), där stora mängder CO2 släpps ut. Reglerna blir strängare för att fånga upp koldioxidutsläppen med CCS-teknik (=blå väte). Nya tekniker, baserade på elektrolyser som drivs av förnybar el, växer snabbt fram. På detta sätt genereras väte utan koldioxidutsläpp (=grön väte) och kan användas som en ren energibärare eller som byggsten för rena transportbränslen.

• Grön vätgasproduktion: det finns olika elektrolystekniker, baserade på flytande alkali (AEL), protonväxlingsmembran (PEM) eller fast oxid (SOE). Varje teknik har sina utmaningar och fördelar.
• Grön vätgastransport och -lagring: olika transportalternativ används och befinner sig i olika mognadsfaser: Flytande väte vid -253 °C, komprimerad gasformig väte (rörledningar, ~80 bar), omvandlad till ammoniak (NH3) för enklare hantering (vid 20 bar eller -33 °C), omvandlad till en flytande organisk vätgasbärare (främst oljederivat, såsom toluen eller metanol/flytande vid 1 bar).
• Omvandling av grönt väte: typiska processer inkluderar Haber-Bosch-processen för att omvandla väte med kväve till grönt ammoniak, och Fischer-Tropsch-processen för att omvandla väte med koloxid till flytande e-bränslen. Båda processerna är komplexa och kräver varmhållning.